Solkatter.
Solkatter. Så himla tacksamt. Solen gör så mycket för min vinterdeppiga själ. Piggar upp och ger en liv. Energin sprudlar. Idéer sprudlar.
Idén att göra om senhöst dystra väggen till detta. Alltså vilket lyft. Solens förtjänts. Tror jag. Blir ju liksom övertaggad på livet av D-vitamin. Nu får gärna temperaturen stiga. Sen är jag redo för allt. Jag vet. Jävligt knäppt. Men jag vaknar till
liv nu. Från tråkiga kläder, osminkad (väldigt ofta), trött, frusen. Till att äntligen få blomstra ut. Hallelujah. Mer sol (och värme) till folket.
Förstår inte ens vad jag gör i Sverige. Min själ är inte skapt för det här landet. Försökt få med J i mina tankar om en utomlandsflytt. Gick sådär. Jag vill ju blomstra året om. Får nöja mig med ca fyra månader om året istället.